Väckelsemötet var hans livsluft

 

Algot Niklasson har tilldelats Evangelistfondens hederspris 2009. Bilden är från en tidigare träff med Roger Larsson

Studera Bibeln och våga ta trossteg när Herren öppnar dörrar. Det är evangelisten Algot Niklassons råd till unga kristna som vill följa Jesus. Den 28:e februari tar han emot Evangelistfondens hedersstipendium i Uppsala.

Pingstevangelisten Algot Niklasson blir årets hedersstipendiat när Evangelist fonden ska dela ut årets stipendier i Uppsala i slutet av februari 2009.
– Det var lite chockerande när jag fick reda på att jag skulle få priser, det hade jag inte väntat mig något sätt. Det blev samtidigt en uppmuntran, säger den legendariske evangelisten.

– Det är klart, man har inte varit i gång på så länge, säger han och minns sina stora väckelsekampanjer på 1950-talet som påverkade så många – även Roger Larsson.

– Då höll många evangelistens tjänst högt, nästan högre än föreståndarens.

Det var en tacksam publik att tala för. Jag tror inte att det där har underhållits riktigt, betoningen har i stället legat på pastorer.

Vad var det som motiverade dig?

– Det var själarna. Den ofrälsta världen. Alla som går där utanför. Dessutom behövs evangelisten för att motivera församlingen till att nå dem som är utanför. Det är väldigt tacksamt att undervisa och tala om hur man ska gå till väga för att vinna människor. Något bland det bästa som finns är att få inspirera andra.

Kan evangelisten hjälpa kristenheten att fokusera på det väsentliga?

– Ja, det tror jag. Att koppla av det som inte är så viktigt för dagen.
Algot Niklasson var själv väldigt ung när han började predika. Han kom tidigt in i söndagsskolearbetet, där han fick uppgifter redan när han var fjorton år. Vid sexton års ålder började han resa som förkunnare.
– Jag sade till Gud, lite barnsligt kan man tycka, men det blev så: ”Jag vill inte gå på någon bibelskola, utan jag vill komma ut i tjänst direkt.” Jag bad samtidigt Gud om en bekräftelse: om det var rätt att jag skulle ut i tjänst, skulle jag få en kallelse från någon som jag inte kände och från en plats som jaginte visste om.
– En dag när jag kom hem från fisket hade jag fått en kallelse – från en person som jag inte visste vem det var. Och från en ort som jag inte visste var den låg: Floby. Jag reste direkt när jag hade fått den där kallelsen. Därefter blev det förkunnelse på heltid.

Vad var din största tillgång som evangelist?

– Jag både sjöng  och spelade, men  predikan var det som var starkast. Det största var att få be med syndare. Jag hade många sådana tillfällen i mitt liv ganska tidigt. Jag kunde inte tänka på något annat än själarna som går förlorade.  Algot Niklasson nämner också med tacksamhet  den lilla pingstförsamlingen där han var med som liten. Han beskriver atmosfären som underbar, de äldre tog vara på ungdomarna och uppmuntrade dem.
– Sedan var det naturen, havet, det storslagna – där upplevde jag Herrens närhet. Det gjorde sitt till. Jag hade många drömmar när jag var liten; drömde om att bli ett vittne och att tjäna Gud. Det var det som var störst för mig, tillsammans med sången  och musiken. Vi spelade och sjöng allesammans i familjen: mina två systrar, pappa som spelade fiol och mamma som brukade sjunga.
Stridigheter och kyrkopolitik har Algot Niklasson försökt att hålla sig borta från.
– Det orkade jag aldrig med. Jag ville vara där det fanns möjlighet att vinna själar. Kyrkopolitik är jag inte intresserad av faktiskt. Det kanske har sin betydelse det också, men tänk om man bara kunde hålla fast ständigt vid den första gripenheten…
– Det är härligt att se att Gud är så god. Han visar en stackars famlande människa vägen. Så var inställningen i alla fall och det var många ungdomar som hade den inställningen när jag var ung.

Vad vill du säga till unga människor som vill tjäna Herren i dag?

– För det första att man studerar Bibeln. För det andra att man vågar ta trossteg. När man sedan upplever att det öppnar sig och Gud banar väg: våga då ta steget i tro så växer det undan för undan.
– Det som har varit kännetecknande för mig är många överraskningar, jag har kommit in i uppgifter som jag inte tänkt, men Gud har plötsligt gett klarhet. Sedan har det också varit hårda tider, med mycket motstånd – men det glömmer man ju som väl är.
– Med min bakgrund och min utbildning har jag varit ständigt beroende av Guds nåd och hjälp. Så kommer det att förbli hoppas jag, avslutar Algot Niklasson, som kommer att närvara vid utdelningen av stipendiet i Frälsningsarmén i Uppsala.

Text: Evangelistfonden och Världen Idag