Väckelsearvet ska gå vidare till den unga generationen

Evangelistfondens hederspris utdelas till evangelist Algot Niklasson

Algot Niklasson fick vara ett unikt redskap för en stor väckelse i Sverige i början av 1950-talet. Roger Larsson och Stanley Sjöberg var några av de många ungdomar som i den väckelsen upplevde kallelsen till evangelistens tjänst. Sextio år senare möttes de igen hemma hos Algot Niklasson i Västra Frölunda i Göteborg.

De tre evangelisterna har fått vara redskap för väckelsens genombrott under olika tidsepoker i Sverige. En ung Algot Niklasson blev centralgestalt tillsammans med sin evangelistkollega Georg Johansson och fick se stora andliga genombrott i flera svenska städer och även i Finland. Väckelseskedet varade med kraft under några år och har fått namnet Förnyelseväckelsen. Det som kännetecknade väckelsen var helande, profetia, förkrosselse, omvändelse, tårar och syndabekännelser. Algot Niklassons bok ”Väckelsen är här” är ett viktigt tidsdokument tillsammans med boken ”När eld kommer lös” av pastor Ragnar Ljungquist, som också var en av väckelsens centralgestalter. I inledningsskedet berördes flera skärgårdsöar på västkusten, och sedan drabbade väckelsens eld, med början i Karlskoga år 1950, flera andra städer i Sverige.

Roger Larsson och Stanley Sjöberg

Väckelsen var svar på bön

Stanley: Många höll på att slitas i stycken av alla konflikter som då fanns i kristenheten och man bad att Herren skulle resa upp en profet. Man ropade till Gud om räddning. Så kom den helige Ande över Algot och de andra förkunnarna, och så bröt det igenom först i Karlskoga. Vi hörde ryktet om det och då började vi samlas och be. Så kom det som en eld över hela landet.

Algot: Ja det var inget vi kunde göra. Det var bara att följa med. Väckelsens ande slog ner. Totalt.

Stanley: Det kännetecknande var att alla bad varandra om förlåtelse. Konflikter, oförsonlighet, avund, allt tänkbart kom upp till ytan. Det var ju en djup ärlighetsväckelse som kallades bekännelseväckelse. Och det var en oerhörd andlig kraft i den.

Roger: Jag har en tidig upplevelse av denna väckelse. Jag var bara 15-16 år då jag var med i en kampanj i Idrottshuset i Jönköping. När mötet var slut gick vi tillsammans till Pingstkyrkan, som då låg vid Oxtorgsgatan. Där var ett stort bönemöte. Det blev ringar på vattnet, och det vi fick uppleva genom den väckelse och den tjänst som du Algot blev kallad till har vi fått vara med om att föra vidare. Det var atmosfären som fanns på dessa möten i Jönköping som egentligen fångade mig, utan att jag begrep allt.

 

Väckelsevågen bröt fram

Stanley: Jag kom sedan med i svallvågorna. Jag var bara 15 år. Vi tonåringar var väldigt ytliga och ville inte dela våra föräldrars tro. Men då kunde vi inte stå emot. Vi träffades för bönemöte, och dåföll Guds Ande. Alla blev förkrossade och började bekänna sina synder, och vi började tala i tungomål och vi bad, och vi bad och vi bad. Framåt midnatt så började vi förstå var vi var. Algot kom som en eldsfackla med det som ingen människa kan skapa. Och det förändrade det andliga klimatet på bara några veckor. Det är det som är det oerhörda när en väckelse bryter fram. Jag ropar alltjämt i mitt inre och säger: ”Herre, låt det ske en gång till”

Roger: Ja, låt det ske en gång till. O Gud, du klara, rena låga, sänd din eld, brukar vi be och sjunga i Frälsningsarmén.

Stanley: Det är stort att den helige Andekommer över någon på detta sätt. Men det här är något väldigt spännande att få uppmärksamma inför evangelistuppdraget. De historiska kyrkorna blev ofta korrumperade, och de blev förstelnade. Man intog positioner, och makt och pengar kom också in i bilden. Hade inte Luther och Savonarola funnits, då hade det blivit ännu värre.

Roger: Det här får mig att blicka tillbaka. Algots evangelistgåva hade ju en profetisk dimension. Och både jag och Stanley har den dimensionen i våra tjänster. Detär lite fascinerande. Det är så naturligt för Algot när han sitter här och berättar om sin tjänst, och det är inget märkvärdigt med det, utan det är bara Gud som ger och den helige Ande som verkar.

 

Gud väljer ut sina redskap

Stanley: Under 1970-talet i den karismatiska väckelsen, i Citykyrkan i Stockholm, fick vi uppleva ett väckelseskede, en plötslig kraft som bara kom över oss när vi var ute och vittnade och människor kom till tro. Men den väckelsen var annorlunda, det fanns ingen given centralgestalt. Det var Herbert Blomgren, Ivar Lundgren och jag själv som var med. Men det fanns många andra. I Norge fanns ju Aril Edvardsen. Detta skeende var mera att vi blev många, ett folk, en rörelse.

Algot: När jag växte upp var det ju en väldig spänning mellan kyrkan och de fria rörelserna. Så man kände trycket. Men jag har alltid älskat enkelheten, och den fanns där ute i församlingen där jag är född, påRörö. Vi hade en väldigt fin grogrund föra ndlig väckelse. Det var en liten grupp med kristna bönesjälar som tog hand om varandra. Det var fint.

Stanley: Men en fråga vill vi ställa till dig Algot: Vad tänker du när du ser svensk kristenhet i dag. Vad är din böneanalys?

Algot: Mitt stora hopp står till det storaundret. Att Gud kommer igen. I boken ”Väckelsen är här” beskriver jag reningsprocessen inom mig som var fruktansvärt påkostande, och det har inte varit lätt sen heller. Men det var Guds verk. Man fattar inte vad det var som gjorde det.

 

Sann väckelse med andlig närvaro

Roger: I dag längtar folket och törstar och hungrar efter ett sant uppvaknande, just det du Algot talar om. Att det blir en gudsnärvaro i mötena då man sitter tyst i bänkarna och bara gråter. Vi måste sluta förhärliga oss själva och sluta med att föra in saker som inte hör hemma i en väckelse och i väckelsearbetet. Jag tror att vi är farligt ute annars. Hela den svenska kristenheten måste tillbaka till Kristi kors. Vad jag i dag också märker är att vi nu börjar ha respekt och vördnad för varandra på nytt sätt. Den äldre generationen ser den yngre generationen och vill ta in dem i en förbönstjänst, och det är oerhört glädjande.

Algot: Allt det som skedde var överraskande. Ett nytt liv kom in. Det blev en ny rörelse och mycket hände. Det är inte så lätt att förklara. Det började ju i Finland och ute i skärgården. Egentligen var det väl inte något nytt att det blev väckelse, det hade ju hänt förut och nu hände det igen. Gud slog ner överallt i församlingarna.

Stanley: I det här sammanhanget vill jag nämna den betydelse som Frank Mangs har haft. Han var en själavårdande evangelist. Träffade du honom någon gång Algot?

Algot: Ja, han var på Torpkonferensen för ganska många år sen. När han var färdig sa han att han skulle resa hem, men han ville först stanna och höra mig predika. Han var mycket vänlig minns jag. Och det var ett fint möte som vi hade den gången.

Roger: Man saknar en personlighet som Mangs. Jag var i Karlstad på Frälsningsarmén och hade en kampanj, och då bad han mig att komma och hälsa på hos honom. En sak som han då sa till mig var att aldrig glömma att väckelse är atmosfär. Det är jätteviktigt vilken atmosfär det är när vi har möten, så att det inte blir hårda slag, utan att det är en smörjelse i mötet. Då kan man tala ut sanningen.

 

Evangelistfonden öppnar för de unga

Roger: Hur kändes det då att bli hedersevangelist förra året? Algot: Det var ett under. Jag kunde inte fatta det. Det var en stor uppmuntran. Det var en sådan mjuk atmosfär. Det var läkedom och upprättelse.

Roger: Evangelistfondens uppgift är att uppmuntra unga evangelister. Vi ska se deras tjänst och inte kasta sten på dem, utan skydda dem. För de unga är snabba att springa, men de äldre har gått vägen, så att säga.

Algot: Det är helt underbart att du har fått det uppdraget.

Roger: Vi uppmuntrar varandra för lite i svensk kristenhet. Det finns galor för allt möjligt. Idrottsgalor och det ena med det andra, och man uppmuntrar unga musiker. Så jag ville att vi skulle göra något för evangelisterna. Och vi vill också hedra dem som gått före och överföra stafettpinnen till nästa generation. Den som blir hedersstipendiat den 13 mars i år, det är brodern som sitter på din högra sida. Det är Stanley som då får sitt stipendium tillsammans med fyra unga evangelister.

Algot: Jaha, nu fattar jag. Det var därför ni har kommit hit. Låt oss nu tillsammans be Gud att han reser upp den nya generationen.

Text: Evangelistfonden och ID Media

Foto: Evangelistfonden