Att inspirera evangelister för nästa generation har blivit Roger Larssons hjärtesak.
– Vi behöver unga människor som tjänar Gud på ett nytt sätt i en ny tid. Evangelisten har en kallelse att hjälpa församlingen att fokusera på det väsentliga, betonar han.
Roger Larsson beskriver hur det på
1950-talet fanns många evangelister inom
alla trossamfund i Sverige. Många av dem
var unika och kända profiler, och sågs som
profeter i sina respektive sammanhang.
– Det här är något som vi nästan har
tappat bort. Jag har upplevt Herrens
tilltal att överföra evangelistens mantel
till nästa generation, säger han när vi
träffar honom och hustrun Karin hemma
i lägenheten i Uppsala, där de numera
bor.
– Vi behöver unga människor som tjänar
Gud på ett nytt sätt i en ny tid, säger
han samtidigt som den vackra utsikten
över Uppsala breder ut sig utanför
vardagsrumsfönstren, med den klassiska
bilden av domkyrkan och slottet i horisonten.
Sedan några år tillbaka har arbetet med
Evangelistfonden blivit en hjärtesak för
Roger Larsson. Tystnaden kring evangelistens
tjänst i Sverige har gett honom ett
angeläget ärende och en ny nöd.
För egen del tändes evangelistlågan
redan när han böjde knä under pingstvännernas
tältmötesduk i Bygdeå, endast 12-
13 år gammal. Strax därefter gick han till
ålderdomshemmet och sjöng psalmer för
dem som bodde där.
Som ung gick han regelbundet till
Svenska kyrkan i Bygdeå, satt på läktaren
och hörde prästens predikan. Det blev
motstånd både i skolan och i hemmet
när den unge pojken berättade om sin
nyvunna tro, men motståndet sporrade
till frimodighet.
När Roger Larsson skulle flytta till
Jönköping för att utbilda sig till målare,
blev tågresan söderut en möjlighet att
berätta om sin tro. Han sjöng sånger för
övriga resenärer i kupén, och när han
sedan kände sig lite vilsen på perrongen
när han skulle byta tåg i Nässjö, kände
han en hand som lades på hans axel.
En medpassagerare, som visade sig
vara far till pingstpastorn Assar Gyllroth,
hjälpte den unge pojken att hitta tåget till
Jönköping. Han uttryckte samtidigt:
– Vad fint det var. Du är nog en riktig
evangelist.
Det var första gången han reflekterade
över ordet, utan att egentligen riktigt veta
vad det var.
På elevhemmet delade han ut traktater
till sina kamrater – och stötte återigen på
reaktioner.
– De tog mig i nackskinnet, samlade
ihop traktaterna i tvättrummet och eldade
upp dem med uppmaningen: ”Gör inte
om detta!”, minns han.
Han kommer även ihåg en konferens
i sporthallen i Jönköping, där Algot
Niklasson predikade. Han satt kväll efter
kväll och hörde sången: ”Mäktiga ting det
sker i vår tid...” När han såg den strålande
evangelisten komma in med Bibeln i hand
tänkte han: ”En sådan vill jag bli”.
Motivationen ledde honom till evangelistkurs
i Smyrna, Göteborg och därefter
två år i pingstförsamlingen i Ljungskile.
Efter en kort sejour i Frälsningsarmén i
Uddevalla åkte han tillbaka till Norrland,
blev målare i några år innan han år 1972
fick uppdraget som Frälsningsarméns
kårledare i Vännäs. Snart blev han också
församlingsassistent i Svenska kyrkan,
och fick venia av biskopen.
I början av 1980-talet blev Roger Larsson
ungdomssekreterare i Frälsningsarméns
norrlandsdistrikt, och 1983 fick han
en stark Gudsupplevelse på berget
Kittelfjäll, som ledde till en förnyad kallelse.
Bekräftelsen kom strax därefter från
Frälsningsarméns ledare, kommendör
Sven Nilsson, som tillsammans med chefssekreteraren
och fältsekreteraren kom till
Umeå för inspektion. Samtidigt hade de
med sig frågan om Roger Larsson kunde
tänka sig att bli riksevangelist.
Svaret blev försiktigt, men positivt: ”Ni
är inne på rätt väg”.
Som riksevangelist reste Roger Larsson
inte bara i Frälsningsarmén. Snart var
han en uppskattad talare i alla kristna
sammanhang, med profetisk förkunnelse,
samt åtföljande tecken och under. Ofta var
lokalerna överfulla, ryktet om den frimodige
frälsningssoldaten spred sig även till
profana medier.
På senare år har han intresserat sig för
hur nästa generation evangelister ska få
samma möjlighet till utrustning och förebilder
som han själv fick möjlighet till.
– Evangelistfonden har en kallelse och
målsättning att träna och ingjuta mod till
radikal efterföljelse, att vittna enkelt om
Jesus och med kärlek ställa varje människa
inför vikten att omvända sig, säger
han och berättar hur han föregående natt
vaknade med Jan Malmsjös sångstrof
inom sig: ”Vår bästa tid är nu”.
– Jag vaknade till, säger han med distinkt
röst och med en ny intensitet i
blicken. Han lutar sig lite framåt och
fortsätter:
– Dessa ord som Jan Malmsjö sjunger
är förankrade i Bibeln. Nu är den välbehagliga
tiden. Nu är frälsningens dag.
Detta är en uppmaning till Guds folk: Se
er omkring i glädje. Det är alldeles för
mycket gnäll i Kristi kropp, vi måste lyfta
blicken och se på möjligheterna.
– Evangelistens stora uppgift är att
syssla med de goda nyheterna. Den stora
utmaningen är att fyllas av medlidande
när man ser människorna. Det är evangelistens
viktigaste kall.
– Evangelisten kan vara trygg och positiv
i allt. I stället för att börja fokusera på
problem och negativa saker, kan han lyfta
fram det positiva och goda. Evangelisten
har en kallelse att hjälpa församlingen att
fokusera på det väsentliga. Evangelistens
sanna uppdrag är att träna, ingjuta mod,
uppmuntra till radikal efterföljelse att
vittna om Jesus.
Roger Larsson lutar sig tillbaka i stolen
och påpekar samtidigt att evangelisten
har blicken på de förlorade, och att han
inte orkar med kyrkopolitiken.
– Det ska finnas en helighet och en resning
hos evangelisten. När han kommer
ska det skapas syndanöd. Det är evangelistens
uppgift, både i församlingen och
ute i världen.
Att inkludera dem som ställts utanför, att
besöka alla – oavsett vilket namn det står
på kyrkporten – är en annan egenskap.
– Vårt svar på sekulariseringen är
evangelisering. Nu är tid att mobilisera,
uppsöka, frälsa, det är det som är den
dynamiska kristendomens tidlösa kännetecken.
Den äldre generationen behöver
förstå den nya tid vi lever i och bekräfta
unga blivande evangelister och ställa sig
vid deras sida i bön och omsorg och ge
ekonomisk hjälp.
– Evangelistfonden har en kallelse och
målsättning att träna och ingjuta mod till
radikal efterföljelse, att vittna enkelt om
Jesus och med kärlek ställa varje människa
inför vikten att omvända sig.
Han citerar Svenska missions kyrkans
evangelist John Hedlund: ”I det religiösa
skyddsrummet kan man bli både teoretiskt
kunnig och tekniskt skicklig, både
debattör och organisatör, men aldrig en
övertygande evangelist.”
– Det svenska folket får inte bli lurade
och besvikna på Gud därför att vi kristna
sviker vår kallelse genom att stänga in
oss i våra kyrkorum i inbördes beundran
i stället för att gå ut med befrielsens och
glädjens budskap, säger Roger Larsson
avslutningsvis.
– Nu är det andliga behovet stort. Vi
måste kunna möta det. Nu kan Kristus
fylla det – genom oss.
Evangelister kom
igen, ni behövs mer än någonsin!
Text: Evangelistfonden och Världen Idag
