Kom fram alla som bär på en kallelse till evangelisttjänst. Det kommer en landsväckelse. Svenska folket behöver män och kvinnor med

urkristen hänförelse som kan tjäna på nytt sätt i en ny tid.

 

Det är en fantastisk uppgift vi kallas till, det är nåd av Gud att få vara evange listen, budbäraren, i denna tid. Att vara ombud för Gud själv. Vi människor är olika – och därför behöver vi gatuevangelisten,

internetevangelisten, skolevangelisten, idrottsevangelisten, församlingsevangelisten, som är föredömen för den unga generationen.

Jag ställer frågan: har vi som är äldre som stått i denna uppgift varit så dåliga föredömen, att vi och församlingen blockerat vägen. En evangelist söker inte i första hand att bli en kyrklig ämbetsman. Vi har i kyrkan tillräckligt medämbetsmän, församlingsdirektörer och diskussionsklubbar.

 

En väckelseevangelist i profetisk tjänst avstår från kyrkopolitik. Målet är att

vinna människor för Guds rike och visa på korset. Förlåtelse, helande

till ande, kropp och själ. Gnälliga moralister finner ingen öppen dörr

till nutidsmänniskan. Man respekterar sanning, ärlighet, ödmjukhet

och radikalt budskap om vad kristen tro betyder. Det handlar om att

ge av sig själv och av sin tid till andra människor. Motpolen till sanna

väckelseevangelister är bekvämlighet. Vi lever i ett sekulariserat sam-

hälle. Det finns krafter som arbetar för att avkristna landet. Mitt i väl-

färden möter vi en skriande andlig nöd, djup av tomhet och förtvivlan.

Gud behöver evangelisten och sin församling som skapar förtroende

för evangeliet, de goda nyheterna.

 

Som evangelist vill du vara nära där frälsningsundret sker.

En hållning för evangelisten är att vara tjänare (Matt.20:28), ”Så

har heller inte Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att

tjäna och ge sitt liv till lösen för många”.

Vart tog den brinnande, tjänande väckelseevangelisten vägen?

Vi utmanas att fullfölja uppdraget. Jag besökte en konferens

i Norrland kallad ”Nordeld” för en tid sedan. Jag fick ett samtal

med den äldre generationen av pastorer och andliga ledare, och de

uttryckte sitt vemod och oro över att de saknar evangelister. På 50-

talet fanns det över sextio evangelister i den delen av landet. I dag

saknas de helt. Vart tog evangelist erna vägen?

Vid en tidpunkt gav Jesus ge sina lärjungar missionsbefallningen:

”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. ”Be

skördens Herre om att sända arbetare ut till sin skörd”. Är du villig

att besvara den bönen?

Man kan inte hämta inspiration för sitt uppdrag i de yttre fram-

gångarna. Det enda som håller evangelisten kvar i tjänsten är hjäl-

paren, den helige Ande, och trohet inför uppdragsgivaren. Att varje

dag svara: ”Herre här är jag, använd mig”. I mina tidiga tonår hade

Frälsningsarmén nationella ungdomsdagar. Då sjöng vi alltid som

avslutning en sång som har följt mig genom åren: ” Jag giver mitt allt

åt Jesus, ty han gav sitt liv för mig. Jag ger dig allt och går den väg

som du befallt”.

 

En bibeltrogen evangelist vill visa människorna hur man blir

omvänd. Hans eller hennes uppgift är inte att göra evangeliet flumm-

igt utan att göra det klart och tydligt. Att förklara bestämt att man

endast blir frälst genom Jesus Kristus. Att lyfta fram omvändelsen är det centrala för en verklig väckelse.

Jag ser i gryningsljuset en besökelsetid för vårt land.

Hur är detta möjligt? Vi är inte större än vår Mästare, så det måste innebära något annat än det. Genom Guds Ande blev kyrkan till och

endast med Anden kan kyrkan leva vidare och nå längre ut än vad Jesus gjorde som människa. Kyrkan har fått gåvor och tjänster till sitt

förfogande, som är till för att vi ska kunna utföra sådana

gärningar som Jesus gjorde.